Nio och en halv månad är hon nu, Lillsys. Hon har precis lärt sig sätta sig upp på egen hand, men det där med att krypa har hon inte helt fått grepp om. Hon ställer sig på alla fyra, gungar lite fram och tillbaks, men sedan åker benen bak och det slutar med att hon ålar. Fast hon tar sig dit hon ska så det är väl ett sätt så bra som något. Om man lägger sig på golvet blir hon överlycklig och kommer ålandes i full fart. Har man tur får man en puss på munnen när hon når fram. Hon gillar att pussas, men bara på eget bevåg. Och hon gillar att vara i famnen, och när pappan kommer hem från jobbet har han inte många sekunder på sig att plocka upp henne innan hon blir förbannad. Hon vill gärna bli runtguidad för att titta och känna på saker. Foton drar alltid till sig hennes uppmärksamhet, speciellt om de föreställer henne själv. Och så speglar, jösses vad hon älskar att spegla sig!
Hon älskar att härmas och att bli härmad och försöker efterlikna gester och framför allt ljud hon hör. Hon fnyser, hostar, morrar, tjuter… Det brukar låta väldigt intressant. Att skaka på huvudet tycker hon är roligt, och får hon gensvar håller hon på så. Länge. Hon har lite ordförståelse. Mamma, pappa, Filur, lampan, bollen, Kanin, munnen, näsan, nej och ajaj vet hon vad det är. Ibland bryter hon ihop av förtvivlan över tillsägelser, men oftast ger hon mig bara en blick som säger Vadå? och så gör hon om det.
Hon kan säga mamma och pappa, eller baba, och när man vinkar och säger ”Hejhej” gör hon detsamma och säger ”Äej”.
Hon är en mycket bestämd liten dam, och oftast förstår jag vad det är hon försöker säga. Till exempel letar hon upp mig och mässar ”maaammaaa” när hon vill ha ny blöja. Om hon är sångsugen brukar hon peta mig på näsan eller bluddrar mig på munnen, och då är det ”Klappa lilla magen” som gäller. Imse vimse är annars favoritsången, som hon försöker göra rörelserna till och blir så exalterad att det mest bara blir vift med armarna. Hon sjunger när hon hör andra sjunga, eller lyssnar på skiva. Det låter ”Aaaaaaaahh”. Böcker tycker hon är spännande, framför allt att öppna och stänga. Den bästa är ”Knacka på!”, och när vi läser den knackar hon på varje blad.
När man bär in henne i badrummet ger hon ifrån sig glädjetjut, för vatten fullkomligen älskar hon. Bad eller dusch – båda är lika uppskattat, fast bad ihop med storebror är nog det bästa.
Hon kan vara lite reserverad till en början när hon träffar nya människor, men inte så att hon blir ledsen. Hon har inga problem med att bli buren eller sitta i famnen hos andra och hon gillar verkligen när det är mycket omkring henne. Att hämta Filur på förskolan är populärt, för det betyder många leende barnansikten som kikar in i vagnen och ger henne sin fulla uppmärksamhet.
Hon är tacksam att bjuda på mat och det enda hon hittills ratat är banan. Bästa käket är plockmat som hon själv kan peta i sig. Kokta grönsaker, mackbitar, plättar, bär och frikadeller. Hon tuggar som bara den, fastän den första tanden bara precis börjar skymta.
