Urlakad. Så känner jag mig. Trots att jag har fått sova bra i tre nätter i sträck. Jag är så trött att ögonen svider när jag blinkar. Kroppen känns tung och rörelserna långsamma. Sent i säng varje kväll. För att jag inte förmår resa mig ur soffan och göra mig i ordning för natten. Trött, trött, trött.
Jag har mens. Det förklarar väl delvis varför jag känner som jag gör. Men det är annat också.
Jag önskar jag slapp åka iväg över jul. Det är så mysigt hemma, trots överbelamrade ytor och dammråttor i hörnen. Så är det oftast med mig. Jag är helt okej med att göra något, tills det börjar närma sig. Då får jag kalla fötter. Tycker att allt bara känns jobbigt och längtar plötsligt efter att få ligga under en filt och göra ingenting.
Jag har börjat grubbla. På året som har gått. Mitt hemma-år som svoschade förbi i rasande fart. Om några månader ska jag tillbaks och jobba. Det vill jag helst inte tänka på. Inte för att jag vill gå hemma i tid och evighet, men ekorrhjulet lockar sannerligen inte. Jag vill inte tillbaks till mitt gamla jobb. Men jag är inte laddad för några nya utmaningar heller. Ännu ett spöke som hemsöker mig. Jag har en tendens att alltid fly från något, aldrig till. Avundas drivna och målmedvetna människor. Avundas dem som älskar sina jobb och som hamnat rätt. Det har nog inte jag gjort, nämligen. Fyra års högskolestudier och lån upp över öronen för att göra något som jag inte tror mig klara av. Hur säljer man in sig själv hos en arbetsgivare med den inställningen och självkänslan liksom.
Mitt terapibesök blev inställt i förra veckan. Det är synd. Jag hade nog behövt prata av mig. Nu får jag vänta tills efter nyår.
Imorgon ska jag träffa läkaren och prata medicin och dosering. Trodde jag klarade mig bra på den lägsta dosen, men nu tvivlar jag.
Jag är ju lyckligt lottad och har mesta delen av mitt yrkesliv trivts med mitt jobb.
Men varför valde du den utbildning du valde från början? Vad lockade dig med yrket? Vad skiljer sig från din situation idag? Vad saknar du i vardagen?
Att du inte är drivande och målmedveten är inte fel. Du behövs också som komplement till de som är drivna. Tänk om alla vore sådana. Gud så irriterande.
Stor kram!!
Kommentar av Uniflora — 19 december 2011 @ 18:38
Uniflora: Svaret på dina två första frågor är nog dessvärre det jag skrev om att fly från och inte till något. Jag ledsnade på min dåvarande (arbets)situation och kastade mig in i något nytt och mer lockade, dvs studierna. Det, och att jag försökte bevisa något för mig själv tror jag. Jag var rätt vilsen under hela första studieåret innan jag bestämde mig för att fullfölja och sen gick det av bara farten. Jag vet inte om du vet vad jag jobbar med (vill inte outa det på bloggen), men det är ett typiskt “eldsjälsyrke”. Och eftersom jag inte är eldsjälstypen så känns det ibland bara väldigt fel.
Jag har haft flera jobb som jag trivts med men det är väl mitt ständiga sökande efter något mer/annat som gjort att jag inte stannat kvar.
Kram tillbaks.
Kommentar av Paprika — 19 december 2011 @ 19:38